Att våga
Det finnns så mkt här i livet som begränsar oss helt i onödan. Så som att följa sitt hjärta, sina drömmar, sina ideér osv. Vi blir begränsade pga rädsla - rädsla för att bli sårade, för att misslyckas, att inte våga. Hur mkt missar vi egentligen pga våra hinder? Kan vi kanske bli det vi alltid drömt om? Kan kärleken stå framför dig, men du ser inte för att du är rädd för att bli krossad igen? Kan den där magiska ideén du har bli ditt mästervärk?
Varför hindrar vi oss själva - vad vinner vi på det? Att leva i en olycklig men "trygg" bubbla? Är det mer värt än ren lycka?
Jag har lärt mig mkt under min egna resa och jag har just lärt mig att våga klättra över våra hinder. Jag har lärt mig att våga trots att man nästan är säker på att man kommer att bli krossad, men jag har oxå lärt mig att våga göra det för att jag vet, när jag står där skör, ensam och lite heartbroken så finns mina eldsjälar omkring mig, det gör ont att laga sig själv, men det är Okej, för det blir bättre...
Livet gör ont ibland, man tvekar många gånger på varför och ibland så känns allt bara SÅ orättvist! Men det är oxå Okej, allt har nån mening, det tar bara olika lång tid innan man ser det. Livet ger o livet tar, frågan är bara hur mkt du tillåter det att ta utan att ge...??
Fånga dagen som man brukar säga - det kanske är värt att tänka över - låt ingen annan än DU bestämma vad du vill förlora eller gå miste om pga rädsla och dåliga minnen
Carpe Diem
