GRACE`N´GLORY'S

Idag fann jag en ljusglimt, den tänker jag hålla hårt i! För just idag, just nu så fann jag en glöd....den behöver jag

Älskade Adele, du har hållt min hand hårt genom dessa dagar, du har spelats högt och du har torkat mina tårar. Älskade Adele, jag tänker nu låta dig gå, jag tänker nu lägga dig åt sidan för att försöka förstå

En dag kvar innan jag får veta, en dag kvar....

Älskade Adele, jag hoppas av hela mitt hjärta att vi inte möts igen - Gör vi det..
... blev mitt hjärta krossat...

När tankarna snurrar så funderar man på nya saker hela tiden....När jag sitter i mitt fönster och ser ut över Valhallavägen, så är det ständigt folk i rörelser...Vart är dom påväg?

Hon som nyss cyklade förbi i sin gröna jacka, hur lever hon, har hon någon som väntar där hemma?

Han som står med lurarna i öronen och väntar på bussen, hur mår han egentligen? Sitter han i ensamhet? Är hans liv fyllt med lycka?

Kvinnan med sina tre barn, är hon ensamstående? Vart är mannen? Lyckligt äktenskap?

Alla susar vi förbi och utmärker oss sällan, vem är jag för omvärlden, vad är omvärlden för mig?

Ögonen är väl sanningens spegel? Ser vi en människa i ögonen så talar en blick om så mkt mer än vad en person behöver säga. Du kan avslöja sorg, men oxå se när ögonen fylls med glädje av ditt glada hej

Borde vi kanske bry oss mer om världen omkring oss, kanske inte alltid dom som är drabbade som vi jämt och ständigt hör på nyheterna, kanske borde vi bara vrida huvudet, sträcka ut en hand och säga - Hej, hur mår du?

Ibland får vi lära oss att dom som vi alltid trodde skulle stå vid ens sida, sviker när vi behöver dom som mest & då får vi oftas upp ögonen för dom som står där i skuggan, som du inte alltid ser, men som står stadigt vid din sida, när livet ditt är stormigt, dom som håller fast dig och aldrig släpper din hand, dom som säger, hoppar du så hoppar jag.....

Varför ser vi dom inte från början? Vad förblindas vi av?

Jag är så lycklig att mina skuggor nu har nått ljuset, jag vet vilka som står bredvid mig och just nu, vid detta tillfälle så kan jag inte vara mer tacksam för dom guldkorn som håller min hand & delar mitt hjärta

Livet rullar på, både upp o ner, för endel mer ner och för andra mer upp, kanske låter väldigt orättvist, men så kanske balansen i livet måste vara?

Jag försöker se ljusglimtarna i mitt liv just nu, trots tråkiga besked, trots ovissheten, trots alla tankar -
Så finns det ljus att se, nångång så är det nog min tur, kanske inte nu, kanske inte imorgon, kanske inte nästa vecka, kanske inte ens detta år

....men EN dag, ska jag få behålla min lycka....

Igår fick jag inte ur mig ett ord....har så mkt tankar och så mkt jag vill skriva, men inget jag fick ner...

Jag är bara sååå vilsen, jag vet ingenting och nu är det bara ett fåtal dagar innan jag faktiskt får veta... Vill jag det? Är jag redo - Har jag egentligen något val? Neej.... Nu gäller det bara att hålla i sig i väntan på...dig

Tårar fortsätter att rinna ner från min kind och för varje gång jag tror att jag inte kan gråta mer, så behöver jag bara påminnas om vad som komma skall...Varje vaken sekund så finns du i mina tankar...nu har du även tagit dig in i mina drömmar....Imorse så började mina tårar att rinna, när jag insåg att min dröm faktiskt bara var en dröm

En dröm som för många är en verklighet - En dröm om lycka - En dröm om ett liv med dig


Only yesterday was the time of our lives
Sometimes it last in love, but sometimes it hurts insted

Mina tårar fortsätter att falla ner på min kind - Jag går med huvudet lågt i väntan på ett svar - Svaret på att bli älskad igen....

Tiden går så sakta OCH det är endast tiden som kan läka alla sår - man blir kanske inte riktigt hel - man kommer nog alltid känna sorg, men den bleknar med tiden....Jag förstår egentligen inte vad det var som hände & jag kanske aldrig kommer att få det svaret heller - Så nånstans så kommer mitt hjärta alltid vara lite trasigt....

Du finns i mina tankar hela tiden, jag undrar hur du mår, jag undrar vad du känner och jag undrar vad ditt beslut kommer att bli?

Det känns som att jag svävar mellan svart & vitt - Jag står i en grå dimma och väntar på den dagen det klarnar - den dagen jag ser om du stannar eller går

Min kärlek till dig är så stark - Det skulle ju bli Vi

 Jag skulle ju vara Din....


Vart är du påväg?

Har ni någon gång känt känslan av förstelnad för att man bara väntar, väntar på att telefonen ska pipa, ett sms ska komma eller att en signal ska höras, den där speciella signalen som du har valt just till den där speciella personen som du väntar på

Man känner sig halvt förlamad och kan egentligen inte åstadkomma någonting förrens du har hört den där rösten, rösten som gör att hela din värld gungar, rosa moln flyger förbi och du känner ruset av ren lycka av att bara höra ett Hej!

Man bara väntar och kan inte göra annat än att ha tålamod - Låta tiden gå och hoppas på att man snart blir saknad....

Tanken finns ju att saknaden aldrig kommer och att den speciella signalen aldrig spelas, att telefonen aldrig piper och att rösten aldrig hörs...

För världen är du bara någon, men för mig är du hela världen -

..... så jag väntar.....

Jag väntar besök av min goda vän Mrs A. Tänkte då att jag skulle städa undan så gott det går...Jag öppnade garderoben och där stod den....väskan med en värdefull doft, jag kunde inte låta bli...jag öppnade väskan och tog fram en tröja....Så fort min näsa närmade sig tröjan så började mina tårar att falla....det var doften med stor D, det var doften från han...Han som har fångat mitt hjärta, han som har visat vad kärlek är, han som finns sååå långt bort

Ja, han som jag saknar så att det fysiskt gör ont i hela mig - Han som jag vill dela livet med - Han han han....som får mina tårar att rinna av saknad


Varför varför varför öppnade jag väskan....

Jag tog ut mina fyrfotade vänner på stockholms mörka gator.
Jag gick och funderade fram & tillbak - plötsligt så hamnade jag vid en skog, där släppte jag hundarna och gick och satte mig på en parkbänk

När jag sitter o funderar så ser jag ett träd som har blåst ner lite lägre bort, jag reser mig upp o traskar dit

Som det barn jag någonstans är, så valde jag att balansera på trädet och insåg ganska snabbt att det inte var lika lätt att hålla balansen längre....Vet ni varför?....Jag var RÄDD, rädd för att ramla, rädd för att halka och kanske till och med rädd för att misslyckas...??

När jag var liten så slängde jag i gungor, balanserade på höga höjder, hoppade från alla möjliga olika ting, jag hjulade, jag gjorde volter och jag var väldigt sprallig o påhittig.... Skillnaden mellan då och nu, är att rädslan inte hade hunnit ikapp mig....Som barn tänker man inte på hur, när eller om det kommer att göra ont - man gör det för att man vill se om man faktiskt klarar av det, man växer i sig själv

Idag tänker vi på hur, när och var allt kommer att gå fel, kommer vi klara det, hur ont gör det, rädslan tar över och vipps så halkar vi

Så är det nog med det mesta, så även relationer....Om, var, när, hur....Det är lättare sagt än gjort att tänka om när det gäller hur man ska tänka - Men jag vill försöka!

Jag vill lära mig att växa, jag vet att vi alltid lär oss något oavsett hur slutfasen sker - Det kan göra fruktansvärt ont, men det som inte dödar det härdar

En god vän skrev:

"Cry a river, build a bridge and get over it"

Är kanske så man ska göra, bryta ihop och komma igen helt enkelt....Våga satsa för att vinna, våga hoppa, våga balansera !

Allting kan gå itu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar

Må så vara, men ett hjärta kan aldrig gå i tusen bitar om man inte vågar satsa med hjärtat som insats....

Vill också tillägna en tanke till kärleken i mitt liv - Vi kan!

När hjärtat känner ensamhet så tröttas hela kroppen ut - Det är tungt att känna en saknad efter något som redan finns där...Man väntar...bara tiden kan berätta hur framtiden blir

Man har så mkt som betyder så lite när kärleken dalar....Jag borde uppskatta det jag har istället för att sörja det som inte finns - Jag borde känna att allt blir bra, jag borde vara lycklig för det som finns - Men en magkänsla säger att nånting är fel, det kommer att sluta illa, ett hjärta kommer att bli krossat

Kanske är det ren rädsla? Det är vad jag hoppas, dock så har magkänslan vunnit i slutändan iaf

Jag är så galet lycklig men samtidigt så oerhört ensam inombords .....
Varför förstår man inte mig - Varför har min åsikt inte någon betydelse - Varför hör man inte mig - Varför känner just jag mig alltid mindre värd - Varför ska just jag gå med huvudet lågt - Varför Varför Varför...blev det såhär

När är det min tur att få det där alla andra har - När är det min tur att få tjafsa om vem som städar vad, vems tur det är att hitta på dagens mat, vilket tv program vi ska se OCH när är det min tur att få känna glädjen när kärleken kommer innanför dörren, när får jag krypa upp i soffan tillsammans med "han", när får jag njuta av en god middag med mannen som får hela magen att pirra

Jag har allt men ändå inte, vi är inte där än, livet tog en annan vändning och nu är jag ensam....Livet hade planerats annorlunda, hur blir det nu?

Jag saknar min andra hälft.....

Over & Out!

Ibland så snurrar tankarna och då kan  man  behöva ställa dom mest underliga, fåniga, söta, dumma, snälla, jobbiga, elaka, korkade frågor som finns! Men att få svaren som man vill ha på dessa frågor är ju inte alltid lika lätt att påverka, det är inte ofta som man blir nöjd med svaren man får i den mest förvirrade tiden...MEN...undantag finns....!!

Frågorna tre...

Vem är jag för dig?   Vart finns jag i ditt liv?  Hur tänker du gällande oss?


Svaren....

DU är mitt allt   Du finns i mitt hjärta  Jag vill bli gammal med dig

Att dela en hemlighet är att få ett förtroende, ett förtroende som inte "kan" brytas, avslöjar du en hemlighet så avslöjar du någon annans samvete, glädje, sorg eller kanske ilska

I vissa fall så ska en hemlighet förbli en hemlighet och i andra fall så får den berättas i sinom tid och ibland kanske den även ska avslöjas för att rädda ett liv, en relation, ett samvete...

Att välja vem man talar om sina hemligheter till är ett val av betänketid, tillit, trygghet och kanske till och med kärlek. Vissa saker vill man dock bära på själv, lämna i det förflutna, lägga det på is och ta det med sig till graven

Men ibland kanske man även måste berätta något som man egentligen inte vill, för att just kunna gå vidare, det kanske är något som följer dig som en mörk skugga genom livet och skapar mer oro omkring dig än vad den goda smaken av förträgning ger

Att dela en hemlighet - En hemlighet som ingen vet - Kan bli din förändring - Till en värld som ingen vet

Tiden bara springer iväg och jag hinner med allt men ändå inget....för varje sak som jag uppnår så kommer det två saker till!

Allt känns så bra, men gasen är liiite för hög och jag har inte riktigt nån balans mellan broms o gas. Jag märker att mitt pokerface börjar komma fram mer o mer och spelet mellan verkligenhet och fantasi börjar ta form på ett sätt som jag inte riktigt gillar

Jag känner att jag behöver luft, jag behöver få säga precis som det är, jag behöver få vara mig själv...

Alla vill väl alltid göra sitt bästa, visa sitt bästa jag, acceptera det mesta- Men är det okej att faktiskt säga stopp?
Att visa att man har sina svaga sidor, att man funderar över värdsliga ting, att få vara lite fånig och faktiskt tycka att små skaker ibland kan kännas stora?

Var går gränsen mellan normalt och överdrift? Får man be om bekräftelse? Får man säga att man faktiskt vill ha mer?

Att våga älska sig själv, att våga vara sig själv är inte lätt alla gånger

/Tankarna snurrar