GRACE`N´GLORY'S

Idag var jag lite nervös för att gå in på bloggen, för vad hade folk skrivit?? Hade nån skrivit något?? Hur skulle jag reagera?? Vad skulle hända med mig??? Ja, som ni ser så blir ju småsaker väldigt stora för mig & jag tror att världen går under om jag glömt vantarna hemma...lite överdrivet kanske, men nästan på gränsen till inte, låter säkert jättestört, det tycker jag ju även själv, men mitt huvud bara toktänker & ja, världen kan ju gå under för mindre, right??
HAHAH....men man måste ju få skratta lite åt det hela, annars så skulle mitt liv bli så tragiskt, om det hela tiden skulle vara en sån grå stämming omkring mig

Måste utmana mig själv på saker som absolut inte kan "skada" mig, just för att lära mig att inget behöver hända, & såhär i efterhand, så kan jag ju tänka realistiskt & tänka, vad skulle kunna ha hänt med ett inlägg?...Inget!

Och jag måste ju säga att inlägget igår gav mer resultat än vad jag någonsin hade kunnat tro. Idag för första gången på väldigt länge så exploderade jag, som tur var hos min psykolog;p Men usch vad skönt det var att ventilera!!!

Det enda min psykolig sa:
- Bra Nathalie, det här har vi länge väntat på, nu kan vi äntligen börja jobba på riktigt!
Kan ju säga att jag blev en aning förvånad???

Men hon har sett att jag burit på en enorm ilska & sa att det måste ut innan jag kan ta mig för nåt annat (alltså hjälpen)
 & allt hon sa har hon ju helt rätt i, jag har ju min mur & taggarna utåt, just för att ingen ska komma nära, men då kan ju heller ingen hjälpa mig=)
Så ett stort steg tog jag idag!

Men ännu en nackdel med allt det här, är att jag blir sjuk, så fort jag varit med om en psykisk utmattning, så idag efter mötet, blev jag svimfärdig, fick feber, huvudvärk & hamnar som i en dvala, jag nästan ordagrant somnar på plats, nej då men jag hinner hem & sen somnar jag. Jag har försökt att stå emot det flera ggr, men det går inte....jag bara somnar helt enkelt, kan vara soffan, kökstolen mm & när jag sen vaknar så får jag minnesluckor, lite olika på hur mkt, kan vara från en halvtimme till nån timme, lite beroende på hur länge jag sover...men sen under kvällen kommer allt tillbaka, så att jag minns igen, men ja, helskumt? Det är iaf efter sömnen som jag blir sjuk, snordrygt faktiskt!!

Men en annan sak som känns skönt är att jag entligen har "kommit ut" med min sak/sjukdom:p
För det är tokskönt att kunna skriva av sig i bloggen, tror oxå att det hjälper mig att släppa ut allt & då slipper jag denna ilska b.l.a
Så ja, tack till er som orkar lyssna, betyder enormt mkt för mig=)

Nej nu blir det insider!

Tjing!!