Nyckel
Jag känner att jag äntligen har hittat rätt nyckel till dörren för hundträning, det är en stor och tung dörr, så än så länge är bara en springa öppen, men jag känner hur det börjar att lossna, jag börjar lita lite mer på mig själv och jag börjar smått att inse att JAG kan faktiskt detta.
Jag börjar tänka till igen och se saker o ting annorlunda och det gör även att jag kan utmana mina hundar på en bra sätt!
Fick idag till ännu ett lyckat träningspass på agility planen & det var LÄNGESEN Gizmo funkade så bra i slalomen, vi hade så kul och körde så det rök, precis som jag vill ha det! =) Han bara strålade och han växte mer o mer för varje rätt han gjorde, det var längesen VI hade kul ihop. Nu ska vi fortsätta i samma anda och vi ska ha kul, resten får komma av sig självt.
Gozzip visar mer o mer intresse av att jobba med mig, han ger mer o mer för varje gång och jag utmanar honom ständigt så att han hela tiden är motiverad & ibland förundras jag över vilken arbetsmyra han är! Jag testar gärna gränser och vill gärna se vad mina hundar klarar av, ibland går jag för högt, men då ser jag gärna till att dom lyckas igen. Men de senaste träningspassen börjar jag fundera på om Gozzip verkligen har några gränser, han leverera verkligen i alla lägen - Min underbara lilla cocker pojke! :) Jag tror att jag har en stjärna, jag måste lära mig att förvalta honom väl.
Race, min galna, självständiga, översociala lilla valp - Han är ju bara så cool att jobba med!
Han gör allt jag ber honom om, trots sin unga ålder. Ibland känner jag verkligen hur han studerar mig & tänker - vad håller hon på med nu? Men ändå så testar han på mina galna påhitt och jag bara lääängtar tills vi kan komma igång på riktigt med vår träning!
Älskade hundliv - att jag en tid var på väg att vandra in på en ny stig utan hund är för mig i dagsläget ofattbart! Jag är glad att jag stod ut, att hinder stod i vägen och att jag inte kunde gå en annan väg!
