Vart tar dom vägen?

När tankarna snurrar så funderar man på nya saker hela tiden....När jag sitter i mitt fönster och ser ut över Valhallavägen, så är det ständigt folk i rörelser...Vart är dom påväg?

Hon som nyss cyklade förbi i sin gröna jacka, hur lever hon, har hon någon som väntar där hemma?

Han som står med lurarna i öronen och väntar på bussen, hur mår han egentligen? Sitter han i ensamhet? Är hans liv fyllt med lycka?

Kvinnan med sina tre barn, är hon ensamstående? Vart är mannen? Lyckligt äktenskap?

Alla susar vi förbi och utmärker oss sällan, vem är jag för omvärlden, vad är omvärlden för mig?

Ögonen är väl sanningens spegel? Ser vi en människa i ögonen så talar en blick om så mkt mer än vad en person behöver säga. Du kan avslöja sorg, men oxå se när ögonen fylls med glädje av ditt glada hej

Borde vi kanske bry oss mer om världen omkring oss, kanske inte alltid dom som är drabbade som vi jämt och ständigt hör på nyheterna, kanske borde vi bara vrida huvudet, sträcka ut en hand och säga - Hej, hur mår du?

Ibland får vi lära oss att dom som vi alltid trodde skulle stå vid ens sida, sviker när vi behöver dom som mest & då får vi oftas upp ögonen för dom som står där i skuggan, som du inte alltid ser, men som står stadigt vid din sida, när livet ditt är stormigt, dom som håller fast dig och aldrig släpper din hand, dom som säger, hoppar du så hoppar jag.....

Varför ser vi dom inte från början? Vad förblindas vi av?

Jag är så lycklig att mina skuggor nu har nått ljuset, jag vet vilka som står bredvid mig och just nu, vid detta tillfälle så kan jag inte vara mer tacksam för dom guldkorn som håller min hand & delar mitt hjärta

Livet rullar på, både upp o ner, för endel mer ner och för andra mer upp, kanske låter väldigt orättvist, men så kanske balansen i livet måste vara?

Jag försöker se ljusglimtarna i mitt liv just nu, trots tråkiga besked, trots ovissheten, trots alla tankar -
Så finns det ljus att se, nångång så är det nog min tur, kanske inte nu, kanske inte imorgon, kanske inte nästa vecka, kanske inte ens detta år

....men EN dag, ska jag få behålla min lycka....




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0