SoS-samtal

Ja, jag gjorde det, men säkerligen inte så som ni tänker...Jag slog nämligen 112 till mina två underbara vänner=) Ibland måste man känna sig nerslagen & besegrad innan man faktiskt vågar be om hjälp...Det är jag nu & nu har jag svalt min stolthet & gjort det, att be om hjälp för mig är ett sånt hääääääääääääär stort steg! Och jag är stolt att jag gjorde det, för vet ni, nästa helg dyker hjälpen upp=D Hur många kan säga att dom har så underbara vänner, att dom åker från olika håll i Sverige för att hjälpa, stötta & finnas där för just mig?? Det är väl mitt jobb, eller?;O

Just nu så känner jag en lycka i kroppen, just nu känner jag att jag lever, att jag syns, just nu så har en livsgnista tänds inom mig:)

Tack mina ädelstenar för att ni är vackra, sällsynta & hållbara
utan er - ingen jag....


Mmmm...Nu bara njuter jag av att få känna glädje, att få känna värme & att få känna sig älskad

Tack för att denna dag, inte är som alla andra


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0